Comfort food

Med november kommer höstrusket igång på riktigt, och med rusket kommer också lusten och behovet att, koka te, krypa ner under en filt och se på filmer som inte kräver det absolut mesta av en. För mig är det ofta actionfilmer eller komedier från 80- och 90-talet, helst sådana jag redan sett en eller flera gånger. Filmversionen av comfort food, helt enkelt.

Personligen har jag en fäbless för filmer med Sandra Bullock, både bra och dåliga sådana. För mig har Bullock alltid känts som en otippad stjärna. Hon är mindre slipad än de flesta och det gör att jag nästan alltid känner empati för hennes karaktärer, hur jobbiga de än kan vara. Även i hennes värsta filmer (tro mig, det finns en hög riktigt dåliga) hittar jag något i hennes framträdande som gör att jag fortsätter titta, hur pinad jag än är av resten.

Bullock har haft en relativt brokig karriär. Hon fick sitt genombrott i Speed (1994), där hon tillsammans med Keanu Reeves försökte desarmera en bomb ombord på en buss. Ett år senare hade hon en till stor hit med det romantiska förväxlingsdramat While You Were Sleeping där hon misstas vara förlovad med en man som ligger i koma. Här är Bullock sitt charmigaste jag, så naturlig och rolig att filmen, som utspelar sig under julhelgen, helt enkelt måste ses om varje höst.

Efter en mindre framgångsrik uppföljare till Speed och ett par undermåliga komedier (Practical Magic med Nicole Kidman, Forces of Nature med Ben Affleck) lyckades Bullock, lagom till millennieskiftet, hitta tillbaka till formen i Miss Congeniality, en komedi som hon även producerade. Bullock spelar FBI-agenten Hart som tvingas gå undercover som deltagare i skönhetstävlingen Miss United States efter att evenemanget hotats. Det är en lättsam komedi som följer alla genrens konventioner (kvinnan som lever för sitt jobb visar sig vara vacker när hon äntligen kammas och får på sig en klänning!) men Bullock är så avväpnande i rollen att i alla fall jag kan förbise bristerna.

Även här blev det en uppföljare, som utspelar sig i kölvattnet av den första filmen. Bullock försöker göra en ”buddy cop” film istället för en romantisk komedi och även om jag personligen uppskattar den utvecklingen är filmen i sig en ytterst krystad historia. Ännu mer ”buddy cop” blev det i The Heat (2013), i regi av Paul Feig. Bullocks propra FBI-agent paras denna gång ihop med Melissa McCarthys ovårdade Bostonpolis. De tvingas jobba tillsammans för att komma åt en beryktad knarkkung.

Däremellan lyckade Bullock kamma hem en Oscar för sin roll i dramat The Blind Side (2009), och nominerad blev hon igen 2013. Då spelade hon mot George Clooney i Alfonso Cuaróns rymdepos Gravity. Bullock är doktor Ryan Stone, som ensam svävar runt i rymden efter en olycka vid teleskopet Hubble, och som desperat försöker ta sig tillbaka till jorden.

Till näst kommer hon att synas i Ocean’s Eight (2018) tillsammans med Cate Blanchett och Helena Bonham Carter. Det är frågan om en spin-off till Ocean’s Eleven och de två uppföljarna Ocean’s Twele och Ocean’s Thirteen – filmerna där George Clooney spelar gentlemannatjuven Danny Ocean som tillsammans med sina kumpaner utför komplexa rån. I Ocean’s Eight spelar Bullock Dannys syster och det känns ganska riskfritt att gissa att det även denna gång ska rånas på hög nivå. En annan riskfri gissning är att jag en regnig novemberkväll, om några år, kommer att krypa ner i soffan och leta fram just den filmen som tillbehör till mitt te.

Publicerad i Åbo Underrättelser 4 november 2016.