Bredvid berättelsen

En av årets mest omtalade filmer är Tom Hoopers The Danish Girl som tar sig an berättelsen om den danska konstnären Einar Wegner/Lili Elbe - den första att genomgå en könskorrigerande operation.

I sin recension av The Danish Girl i Hufvudstadsbladet (5/2 2016) skrev Hans Sundström: ”I The Danish Girl har Tom Hooper seriöst sökt sig till transsexualismens sfär, ett tidigare kärt tema i förklädnads- och föreställningskomedier. Stig Järrel i Fram för lilla Märta, Tony Curtis och Jack Lemmon i Hett om öronen och Dustin Hoffman i Tootsie.”

Det var en utsaga som många med mig blev både förvånade och upprörda över. Sundström blandar här ihop transpersoner (personer som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det kön den har fått tilldelat vid födseln) med cis-män (män som identifierar sig som män) som farsartat klär ut sig till kvinnor för att få jobb (för Järrel, Curtis och Lemmon i damorkestrar, för Hoffman i en tv-såpa). Jag kan bara gissa mig till att det handlar om okunskap från Sundströms sida, och Hufvudstadsbladet lade in en rättelse 8/2 2016 efter att ha uppmärksammats om felet.

Det är dock ytterst beklagligt att recensionen hann tryckas då många fortfarande har begränsade kunskaper om hbtqi-frågor och lätt blandar ihop begreppen. Jag tror tyvärr att betydligt fler läste recensionen än rättelsen.

Men ponera följande: att Sundströms miss de facto råkar säga något om filmen i fråga. Nämligen att Tom Hooper faktiskt inte har lyckats skapa ett fullvärdigt porträtt av en transperson utan främst gett oss just en cis-man (Eddie Redmayne) i vackra klänningar.

I Hoopers händer blir allt yta: de vackra kläderna, 20-talets Köpenhamn, målningarna, Lilis transformation. Vi kommer aldrig in i huvudet på karaktärerna, särskilt inte Lili. Till saken hör också att Lili Elbe faktiskt inte är filmens ”danish girl”. Istället används epitetet för att beskriva Einars hustru Gerda. Det är också hon som får agera protagonist och publiksurrogat filmen igenom.

Filmen gör Lili passiv. Den talar om henne istället för att låta henne tala och den ser på henne istället för att visa vad hon ser. Tom Hooper gör därmed exakt samma sak som filmens Gerda - använder Lili som modell, skapar en vacker tavla men ger oss aldrig tillgång till människan bakom porträttet.

Hollywood har på papper blivit mycket bättre på att inkludera marginaliserade grupper i sina storproduktioner, men faktum är att transpersoner och andra queera karaktärer fortfarande fungerar som bikaraktärer i sina egna berättelser. Förutom The Danish Girl kan filmer som Freeheld, Stonewall och About Ray nämnas. Samtliga utgår från queera erfarenheter men fokuserar på de straighta karaktärerna. Visst går det framåt i drömfabriken, det gör det.  Men det går alldeles för långsamt.

Publicerad i Åbo Underrättelser 19 februari 2016.