En bok, två filmer

Fenomenet är känt. En framgångsrik bokserie blir framgångsrik filmserie. När sedan den sista boken i serien ska filmatiseras klipps den snabbt upp i två delar. Mer för biopubliken? Rent kvantitativt ja. Mer för de djupa producentfickorna? Definitivt.  Trenden är extra vanligt när det kommer till ungdomsböcker och det hela började med Harry Potter. När det var dags för den sista boken, tegelstenen Harry Potter och dödsrelikerna, att bli film delades den raskt upp i två delar. Då var det ett nytt och intressant koncept och bägge filmer blev kassasuccéer.

Inte konstigt att andra följde efter. Twilights tre böcker blev fyra filmer och för bara en vecka sedan hade den sista Hunger Games-filmen premiär, Mockingjay Part 2. Nyligen meddelade även teamet bakom Divergent att Veronica Roths trilogi blir filmkvartett. Ingen är längre förvånad. Det är helt självklart att motivet i samtliga fall främst är ekonomiskt. Vem vill väl att en framgångsrik filmserie ska ta slut tidigare än den måste? Biointäkterna fördubblas ju och att filma två filmer med samma skådespelare och samma kulisser är både kostnadseffektivt och smidigt.

Och visst, ekonomisk vinning i all ära, men vad händer med berättelsen? Tyvärr blir resultatet ofta ojämnt. Den nästsista filmen (första delen av sista boken) blir mest en transportsträcka där allt som verkligen är spännande måste sparas till den episka sista filmen. I Breaking Dawn Part 1 var vi tvungna att hänga på en tropisk ö tillsammans med Bella och Edward allt för länge för att sedan se Jacob forma ett minst sagt underligt band till ett spädbarn. Allt för att den sista filmen skulle kunna öppna med en nybliven vampyr-Bella. I Mockingjay Part 1 var vi likaså fångade i District 13 lite längre än nödvändigt. Det ska dock sägas att Part 2 lyckas strukturera och avsluta trilogin på ett mycket mer givande och berörande sätt än boken. Där krävdes det helt klart 137 extra minuter för att lyckas.

Det värsta exemplet är ändå Peter Jacksons Hobbit-trilogi. Där var förlagan ungefär 300 sidor. En film per 100 sidor måste låta överdrivet även för en Tolkien-älskare. Resultatet var inte heller något att hurra över och många måste ha undrat vad som egentligen hände. Där Jacksons Sagan om Ringen-trilogi helt klart var ett hjärteprojekt som han förberedde sig för i flera år, verkade Hobbiten snarast har tillkommit av ren vana. Som att Jackson tänkte ”jaja, Tolkien kan jag ju nu, visst kan jag väl göra tre till när jag en gång har börjat.”

I extramaterialet på dvd:n till den sista filmen, The Hobbit: The Battle of the Five Armies, visar det sig att det här inte är så långt ifrån sanningen. Där medger Jackson nämligen att han inte alls hade tid att förbereda sig. Han involverades sent i processen, efter att regissören Guillermo Del Toro hade backat ur och då fanns det inte längre tid för en ny vision. När inspelningen av den tredje filmen skulle börja var Jackson så osäker på vad som skulle göras att han skickade hem sina skådespelare för att hinna komma på en strategi. Under de omständigheterna skulle det kanske ha räckt med en film...

Publicerad i Åbo Underrättelser 27 november 2015.