Hälsningar från Mars

Det finns med största sannolikhet vatten på Mars. Den nyheten skulle astronaut Mark Watney ha haft mycket nytta av. Han är protagonisten i Ridley Scotts nyste rymdäventyr The Martian, filmen där Matt Damon än en gång måste räddas och hämtas tillbaka från främmande mark (se även Saving Private Ryan och Interstellar). Filmen är baserad på Andy Weirs hyllade bok med samma namn och handlar om astronauten Watney som blir lämnad på Mars efter ett avbrutet uppdrag då resten av besättningen tror att han har dött. Men han lever och måste hitta ett sätt att hålla sig vid liv tills han kan kontakta NASA och vänta på en räddningsfarkost, en väntan som är flera år lång om det vill sig riktigt illa.

Om det är någon som känner till rymden på film så är det Ridley Scott. Han är mannen bakom den första Alien-filmen (1979) samt förspelet Prometheus (2012), och det ryktas om en uppföljare till den senare år 2017. Här lämnar han dock allvaret bakom sig och låter The Martian vara en rätt komisk robinsonad snarare än en existentiell ångestfest (för var om inte ensam på Mars skulle en börja tänka på livets mening och människans litenhet?).

Vi slipper även den sorgliga bakgrundsberättelsen som Sandra Bullocks karaktär tvingades leva med i Gravity. Tydligen kan vi inte relatera till en kvinnas vilja att ta sig hem där hon svävar ensam i rymden om hon inte har en stor personlig förlust som måste bearbetas, men det räcker att Matt Damon har föräldrar och vet hur en odlar potatis för att vi ska heja på honom. Nåväl.

Filmen har av många kallats ”competence porn” (kompetensporr) eftersom den främst upptar sig vid Watneys problemlösande MacGyver-skills. Kompetensporr syftar således till att se någon lösa specifika problem som de råkar ha fallenhet för. Ofta sker detta under extrema förhållanden. Tom Hanks både Apollo 13 och Cast Away, Liam Neeson i The Grey, Benedict Cumberbatch i Sherlock är några exempel. Eller varför inte uppsjön av matlagningsprogram där amatörkockar trollar fram haute cuisine från gamla rester och lite konserver.

Filmer om rymden sällar sig ofta till denna kategori eftersom astronautyrket i sig redan kräver specialkunskap och de flesta dylika filmer handlar om problemlösning. Filmer som specifikt fokuserar på den röda planeten har dock ofta fokus annanstädes. Förutom den självklara premissen ”människan reser till Mars, något går fel/någon blir kvar” (Red Planet, Stranded, The Martian) finns även följande starkt representerade: ”människan reser till Mars, hittar liv/monster/underliga krafter” (Flight to Mars, Mission to Mars, Ghosts of Mars, The Last Days on Mars), ”människan reser till Mars, där det är krig/rebelluppror” (Total Recall, John Carter) och ”marsmänniskor attackerar jorden” (War of the Worlds, Mars Attacks!).

En otroligt ojämn skara filmer är det, som främst synliggör att Mars fortfarande är en planet vi inte riktigt vet vad vi ska göra av. Men The Martian är i alla fall ett rymdsteg i rätt riktning.

Publicerad i Åbo Underrättelser 16 oktober 2015.